jakobochmiashus

Igår var en lyckans dag på ALLA vis. En utav alla de ting som klaffade igår var vår resa till Ullared och alla utomordentligt bra inköp som gjordes. Mycket pengar försvann... Men mycket kom också hem. Vi säger bara FYND, FYND, FYND. Vi hade aldrig hittat så bra grejer till så bra priser om vi inte åkt dit.

Imorgon är alltså STORA dagen då vår resa till Ullared och gekås ska ske! Jag är riktigt spänd och taggad och ser fram emot det SÅ mycket. Listan har fyllts på ytterligare och ska gås igenom noggrannt ikväll för jag tror att det fortfarande finns en del saker som måste skrivas på!

För detta Floryd-par i detta hus är också färdkosten mycket viktig och som alltid så kommer det att rullas tunnbröd på morgonkvisten i morgon. Salami/brie är vår standard. Denna standard får jag tyvärr hoppa över denna gång då brie inte är ok för en rundmagad dam som jag själv, och inte salami heller om den inte är varmrökt.

Rundmagade jag var också i lilla staden idag för mätning, vägning och hjärtljudslyssning. Jag kan glatt meddela att allt var till belåtenhet. Hela besöket gjorde mig jätteglad till och med vågen! Bebisen växer och mår fint, magen likaså men inte Mia så mycket..... Det firade jag med kaffe och två praliner när jag kom hem...

Vi har nu bestämt oss, ansökt om semester och fått den godkänd! Vi ska åka till paradiset ULLARED! Jag är lite små-glad över det. Små-glad är nog en underdrift för jag är JÄTTEGLAD över det egentligen! Tänk vad här ska handlas!!! VI började skriva på listan igår och på några minuter fanns där redan 11 punkter och då har jag inte ens skrivit upp det där vanliga såsom "min" lotion, deo, tvål, plastpåsar etc.

Vi behöver absolut ett litet avbrott i vardagen vi... och tunnbrödsrullefrukost med kaffe på vägen. That´s life!

Våra fikagäster har precis gått och nästan en hel smulpaj med blåbär och vinbär åt vi upp tillsammans. Smulpaj gör jag mest på vår och sommar. Varför vet jag inte, för det är hur gott som helst och hur lätt som helst. Vi kör oftast med havregryns-varianten. Den känns ju lite nyttigare och sedan är ju havregryn väldigt gott. Jag kom på att jag hade en del blåbär kvar i frysen sen vi plockade i somras/höstas. Tänk om det kunde bli ett lika bra blåbärsår i år. Det blir lite klurigare att plocka blåbär i år bara.... Med en bebis och allt.

Vi såg "Alice" igår eftermiddag med mamma och Kjell. Det var vi och barnen där, och det gjorde mig inget. Jag tyckte mycket om den. Mina medtittare tyckte också om den fast var kanske inte riktigt så förtjusta som jag. Man kan nog inte riktigt jämföra den med andra filmer för det är ju trots allt en SAGA och sagor blir lätt lite overkliga. Men jag kan ju konstatera att Johnny Depp är som alltid helt fantastisk!!!

Efter bion dela vi på oss varpå de två något äldre åkte hem till sig och de två sådär halvgamla dvs. jag och mannen åkte till MAXI för lite snabbhandling till kvällsmyset. Vi var fortfarande ganska mätta efter mammas lunch innan bion så lättlagat var ledordet när vi gick in på MAXI. Vi bestämde oss för gott bröd med tillbehör. Tillbehörsförslagen var lika med noll i affären och det blev mycket vankande av och an i affären innan vi kom på vad som skulle intagas. Det blev tunnbrödsrulle med färdig kycklingröra samt drycken öl till Jakob. Till mig blev det också tunnrödsrulle fast med hårdost och drycken varm obóy (graviditetsdryck?). Nöjda och glada åkte vi hem med vår enkla måltid nedpackad i påsen. Vi tyckte båda att det var den bästa lördagen på länge. Vi bara låg i soffan och slappade, jag med min ovuxna mat och Jakob med sin något mer vuxna mat. Det är nog första gången på hur många år som helst som jag väljer att drick varm obóy då det inte är skogsutflykt i kyla.

Det har jag! Igår hade jag en "trött" dag kan man säga. Ja egentligen är det väl en trött period just nu. Jag ringde hem 19:15 igår kväll och berättade att jag precis tankat och var på väg hem och att Jakob tyvärr skulle få hem en MONSTERFRU. Det kändes väldigt snällt av mig att förbereda min man på humöret som skulle möta honom. Jakob tyckte inte alls att han fick hem någon monsterfru och hur kan man vara monsterfru med ett sådant härligt välkomnande....

När jag kom hem ca 20-25 minuter senare  stod det korvstroganoff (min favorit) och pasta på spisen, och ett färdigdukat bord. Men det är inte slut än, för efter maten fick jag varm mjölk och nybakad sockerkaka att äta i soffan. Det var alldeles underbart gott alltihop! Tyvärr somnade monsterfrun i soffan. Tyvärr redan klockan 20:15.

Det var inte denna morgon men gårdagens morgon som vår älskade tjock-katt Siri sov UTOMHUS! Ja, det är sant! Vi ÄR jättenoga med att det lilla livet, ja förresten båda, inte ska vara ute om natten utan ligga tryggt inne. Men så fick Siri något slags kvällssug på onsdagskvällen och skulle ut och lufta sig eller pussa kärleken eller något liknande. Jakob som inte ville väcka mig som låg och sov sådär "gravidtidigt", ställde inte timern på ringning för att ropa in Siri som vi brukar göra när det är kallt och minus ute. På grund av denna fina omtnake så glömdes Siri ute och när jag glatt blev väckt på morgonen av bara en katt trodde jag att Siri kanske låg och sov väldigt gott trots att det gick emot alla Siri-principer som finns vid matdags. Jag och Sessan knallade i vart fall upp och jag portionerade ut mat till dem, men ingen Siri dök upp. Jag anade såklart oråd eftersom matpåseprassel är en garanterad kattlockning.

Siri var ute! En alldeles välmående, men kall och lite uppjagad Siri sprang in och började raskt äta sin mat.
Så fort jag gick ifrån rummet lämnade hon sin mat och började följa efter mig och jama sitt allra jamigaste jamande. Lilla söta uppjagade Siri behövde sin fyrkantiga matte hos sig vid sitt matintag... och det fick hon ju så gärna.

Det hade som tur var inte gått någon nöd på Siri trots att det var ganska många minusgrader...kanske för att hon är så tjock? Stackars lilla stora snuttan!

Jag började egentligen inte att tänka på blodtransporten som skulle ske förrän jag satte mig i lilla pärlan på väg till MVC.... Vilket är ovanligt för att vara en kvinna av orolig sort. Pepping fick starta där direkt. Jakob som också var med hade packat väskan med vatten och klubba för återhämtning efter eventuell svimningsattack eller nära-på-svimning.

Jag svimmade inte. Men det gjorde ont och det var fruktansvärda minuter där svimning kunde blivit ett faktum. Hon visste ju det den SUPERSÖTA barnmorskestudenten varpå hon babblade och frågade frågor och försökte sitt allra bästa för att få mig på andra tankar. Det var ett gott försök och hon kunde ju inte veta att jag helst inte vill prata vid blodtransporter...eftersom jag inget sa om just det. Men jag andades puh, puh, puh, svarade pressat på frågorna och höll tillbaka tårarna så gott jag kunde. Drack mitt medhavda vatten, avstod från klubban, vilade och sen var jag "back on track".

Sen firade vi lite. Med kaffe och mörk choklad med mint inuti. Väldigt gott.

Vet ni hur det känns att vara gravid och vara ute på promenad och helt plötsligt bli akut kissenödig och ha JÄTTELÅNGT hem?

Jag vet... INTE KUL!