jakobochmiashus

Honungste med mjölk, lingongrova, falu råg-rut, leverpastej, gurka, marmelad, nyhetsmorgon, facebook och några bloggkik.... Denna tokiga kvinna har suttit och pysslat med allt ovan nämnt sedan klockan SEX. 50 underbara minuter av morgonmys utan stress eller bråttom, bråttom. Vissa fredagar kommer jag att ha det så här bra och inte infinna mig på jobbet förrän klockan NIO... Jag slutar såklart GÄRNA tidigt, men en och annan gång av lite "sovmorgon" är inte fel.

Happy Friday!

Efter den roliga "fotograferingen" som vi TRE var med om idag, så kände vi att lite firande var på sin plats varpå vi slog på stort och BÅDE "ute-åt" samt fixade varsin semla här hemma! Det känns att dagens matintag inte riktigt har varit som det brukar och det är TUR att det inte blir allt för ofta. Men MMMMMM det smakade FAB.

Nu har vi äntligen varit där. En underbar kvinna och en underbar "student" mötte oss i ett varmt, välkomnande men mörkt rum. Hon hade kalla händer sa hon. Det stämde inte för om någon har kalla händer så är det jag. Det FANNS en liten bebis i magen. Han eller hon låg låååångt ner mellan mina höftknölar men efter lite buffande och busande på den så kunde fina kort tas. Det allra sista kröp den ihop till en liten söt boll. Man blir lätt blyg vid fotografering...blygheten har den efter oss... =)

och därmed FRU Floryd. Det känns jättebra! Just nu är vi nog världens lyckligaste, precis som det ska. Alla vet att vi nu är gifta och de flesta vet också VARFÖR vi tidigarelade bröllopet. Det är liksom dubbel-lycka! Den nya bloggen dvs den här, har skrivits på väldigt dåligt och jag är så kluven om jag VILL skriva eller inte. Vi får se vart det bär. En liten bild från bröllopet tänkte jag dock bjuda på. Vi har inte ännu fått alla från vår fotograf och just den här är från mina kära vän Annika. Bröllopet var så vackert och precis så som VI ville. Pampiga Coldplay´s fix you med orgel, trummor, elgitarr och gitarr som ingångsmusik. Jag i min drömklänning, Jakob kostymstilig, fyra vackra tärnor i rosa och två stiliga marskalker. Rosa rosor och vita pärlor! Helenas vackra sånger... "Stay with me forever" och "Jag ger dig min morgon".


Till festen åkte vi i svart mercedes och i Dimmehus väntade 86 gäster på oss. Det var champagne och snittar, den underbaraste medelhavsbuffén och fantastisk tårta! Massa vackra tal, flera bildspel, film, sånger, och bästa toastmaster och toastmadame som finns. Allt gick såklart i rosa och vitt och det visste jag ju sedan innan eftersom jag och min numer MAN varit med och dukat med rosa maränger, rosa band, vita dukar, rosa rosor mm Kvällen avslutades med dans och karaoke!

Det var den bästa dagen i mitt liv! Det finns SÅ många att tacka, men det kommer vi att göra på annat vis och mer personligt!

Nu är det julfritt hos oss på vår gata. Det stora ordet för det är SKÖNT! Det brukar vara skönt när det blir "vitt och rent" igen, men i år känns det bara SÅ EXTRA skönt. Det som återstår nu är "bara" damma, dammsuga, torka golv och städa toaletterna. Sen hoppas jag att vi kan slappa lite i soffan och eventuellt hinna med lite valsande. Jag behöver ALL träning jag kan få och antagligen kommer det ändå inte att se riktigt klokt ut på stora dagen. Stegen kan jag och jag lan även utföra dem i takt. Det är inte DET som är det stora problemet. JAG vill FÖRA. Eller JAG vill inte det men gör visst gärna det ibland ändå. Men övning ger färdighet sägs det ju så jag fortsätter och traggla.

Men först måste detta hus dammas av en smula... En bra städlåt!

Jakob hade ändrat i datuminställningen på datorn. När jag skulle sätta mig vid datorn stod det 2008. Raskt ändrade jag till 2009 (?) men fick inte riktigt dagens datum att stämma ihop med veckodagen... Sen slog det mig att det inte längre ÄR 2009. Det kommer nog ta ett tag det där, att ändra om.

Jul och nyår har varit jättebra! Lite intensivt blir det, och jag kanske önskar att det vore lite mindre intensivt och lite mer hemmavila och hemmamys. Nyårsafton var trevlig. Middagen intogs här hos oss för att sedan flytta vidare till ett grannhus. Aldrig har jag väl varit så trött en nyårsafton som denna. Klockan nio trodde jag att klockan var elva och blev mycket besviken när jag såg att så inte var fallet. Det är tur att man har en sådan snäll och förstående blivande som klockan elva på nyårsafton traskade hem med den trötta (mig). Men vi var, tro det eller ej, uppe till tolvslaget och skålade. Pyjamasklädda, med champagneglasen i högsta hugg tittade vi på fyrverkerierna genom musikrumsfönstret.

Helgen efter nyår har varit lite lugnare. I lördags tog vi oss en tur till pulkabacken i Rosendalen. Jakob drog mig en bit på boben. Det kändes PRECIS som när man var liten. Han är stark Jakob.