jakobochmiashus

...men sen kommer det. Som nu! För er som undrar så har vi det bara bra här på Sandstensvägen. Vi trivs och mår gott allihop. Ja för vi är ju ett gäng: fyra färdigbakade och en som håller på att gräddas. De två fyrbenta är inne i en riktig gosperiod och vill gärna mysa och och ligga nära. Det är riktigt härligt! Som igår när Jakob var borta hela dagen och Sessan tittade på film ihop med mig. Märk väl, en HEL film. Sen var jag helt vit efteråt, men det får man ta i gostider.

Siri är såklart också jättegosig OCH hungrig. Särskilt infinner sig hungern på morgonen då hon sätter igång sin Väcka-Mia-stund. Hon gjorde det ganska rejält en morgon för några dagar sedan. Lilla sexkilos-Siri (tror vi) gick sin vanliga morgonpromenad på min kropp och gjorde efter en liten stund av någon anledning ett väldigt raskt och kraftfullt hopp med avstamp från min mage. Avstampet kändes rejält och visst har det hänt förr men aldrig med en bebis i magen. Vaknade gjorde jag och vaknade gjorde bebisen för ett väldigt boxande började därinne samt några för mig nya magvågor började gunga (ja inte som att magfettet vore löst utan hela magen rörde sig). Bebisen gillade inte Siris eleganta morgonhopp och vi har faktiskt pratat om det och hon ska försöka att inte göra om det. Men Siri är ju Siri: hungrig på morgonen och då vet man aldrig.