Uppassad
Ja, här är det då rakt ingen vidare aktivitet. Tråkigt? Ja, lite kanske. Det som skulle vara en blogg med både manlig och kvinnlig skribent dvs Jakob och Mia resulterade i enbart Mia. Men än har jag inte gett upp hoppet om att det ska vända.
Här på Sandstensvägen händer inte mycket alls. I år har vi knappt pyntat överhuvudtaget förutom några stjärnor och andra ljus i fönster. Varför, undrar ni? Och jag kan endast svara att det är orken som brister. Men det verkar ju som att orken börjar komma tillbaks och det vore ju för härligt för jag vill ju helst få upp lite mer tomte-pynt, pynta apelsiner med nejlikor, plantera enar i fönstren och baka julgodis.
Men först och främst ska mitt vänsterben bli friskt igen och det kan jag ju tala om att det INTE är. Eftersom jag har en väldigt vild fantasi och är otroligt bra på att leta sjukdomar på internet så diagnostiserade jag mig själv med blodpropp. Som tur var, var så inte fallet då jag efter viss övertalning ringde vårdcentralen (för att besöka doktorn vil jag helst inte). Den snälle doktorn gjorde sin utförliga undersökning och kom fram till vätska i knävecket. Aldrig har jag väl haft så ont... och aldrig har det väl känts så dumt att vara hemma då det inte gör ont alls när jag ligger still.
Uppassad blir jag verkligen. Här får man te, fika och mat och annat som kan behövas. Jag lider verkligen inte...förutom när jag STÅR =P
Här på Sandstensvägen händer inte mycket alls. I år har vi knappt pyntat överhuvudtaget förutom några stjärnor och andra ljus i fönster. Varför, undrar ni? Och jag kan endast svara att det är orken som brister. Men det verkar ju som att orken börjar komma tillbaks och det vore ju för härligt för jag vill ju helst få upp lite mer tomte-pynt, pynta apelsiner med nejlikor, plantera enar i fönstren och baka julgodis.
Men först och främst ska mitt vänsterben bli friskt igen och det kan jag ju tala om att det INTE är. Eftersom jag har en väldigt vild fantasi och är otroligt bra på att leta sjukdomar på internet så diagnostiserade jag mig själv med blodpropp. Som tur var, var så inte fallet då jag efter viss övertalning ringde vårdcentralen (för att besöka doktorn vil jag helst inte). Den snälle doktorn gjorde sin utförliga undersökning och kom fram till vätska i knävecket. Aldrig har jag väl haft så ont... och aldrig har det väl känts så dumt att vara hemma då det inte gör ont alls när jag ligger still.
Uppassad blir jag verkligen. Här får man te, fika och mat och annat som kan behövas. Jag lider verkligen inte...förutom när jag STÅR =P
Kommentarer
Trackback
